Maiken, Alexander & Astrid

Sömnen, hå hå ja ja! Alexander är en orolig själ när han sover. Vaknar varannan timme och skriker eller gnyr. Han vill gärna vara nära mamma och pappa och det har han fått eftersom mamma och pappa är så konstant grundtrötta att de inte orkar springa mellan föräldrarum och barnrum nätterna igenom. I stället har de burit över Alexander till sin säng när han har varit ledsen för att få en någotsånär sammanhängande nattsömn. Men väl i mammas och pappas säng sparkas det och gnys det så det blir inte en helt bra sömn för mamma och pappa då heller. Fast lite bättre än att gå upp flera gånger per natt. Men nu när det ska komma ett nytt litet syskon tyckte mamma och pappa att det var dags för Alexander att sova i sin egen säng. För Maiken också för den delen. Ett belöningssystem har införts: för varje natt som man sover i sin egen säng får man sätta ett klistermärke i en ruta. När man har fått 15 klistermärken skall man få välja en present i leksaksaffären. För Maiken har det fungerat klockrent, hon sover i sin säng, oftast utan ett ljud, hela natten igenom. Vaknar pigg och glad. Tänk att det skulle ta fyra och ett halvt år att lära sig det! Och Alexander sover också i sin säng, han vill absolut inte gå till föräldrarnas säng. Men han har inte slutat vara orolig och inte slutat skrika ungefär varannan timma. Så mamma och pappa får springa och springa och springa. Senaste veckan har de provat att ligga på en madrass bredvid Alexanders säng men det har tyvärr inte hjälpt bort oroligheten. Så nu har de nog gett upp, efter drygt två veckors försök. Alexander är förmodligen inne i en fas då han behöver sina föräldrars närhet: han har precis börjat komma in i trotsåldern, han testar konstant gränser och snart ska han bli storebror. Så det får nog bli så att det blir bebisen som får sova i egen säng och Alexander som får sova i mammas och pappas säng!

Perfekt snowracerväder idag!

Idag har jag åkt på min nya fina snowracer som jag fick i julklapp av mormor och morfar. Lååång backe och jag fick åka själv.

Bilkoll idag, mamma och pappa kollar bilar eftersom det blir jobbigt att få in tre barnstolar i vår nuvarande bil. Just nu Ford och här är det gratis korv, godispåse, ansiktsmålning, ballongdjur och trolleritricks. Ford får betyg fem av oss barn!

I natt slog den till: kräksjukan. Alexander har kräkts flera gånger, även nu på morgonen. Ingen feber och gott humör dock. När han har kräkts färdigt säger han glatt "ingenting kvar i munnen nu"! Han vill äta och dricka precis samma sak som Maiken, det är oförhandlingsbart. Men det är ju inte helt lämpligt när maten och drycken kommer upp igen. Ingen annan är drabbad ännu. Maiken har hittills aldrig haft magsjuka, vi får se om hon smittas nu.

Trotsåldern har startat, härligt! Här sitter en kille som ursinnigt har skrikit sig igenom de senaste 75 minuterna. Först var han arg över att han inte fick åka mer pulka, sedan var han arg över att han var tvungen att åka hem i vagnen. Sedan var han arg för att han inte kunde dela clementinen och när mamma hjälpte honom med det så blev han arg över att mamma delade i stället för honom. Sedan var han arg för att mamma spände fast honom i vagnen och sedan blev han ännu mer arg när mamma körde vagnen på gatan och inte på trottoaren (det var is på trottoaren). Väl hemma blev han arg över att han inte fick sitta kvar i vagnen och sedan ville han bli fastspänd igen. Han blev superarg när han inte fick sitta i vagnen inne i förrådet utan var tvungen att gå in. Och när mamma tog av ytterkläderna försökte han bita mamma. Sedan satt han innanför dörren, efter att ha tagit på sig mössan och skorna igen, och skrek vansinnigt i en kvart. Någonstans då orkade inte mamma riktigt med och bestämde att det fick bli macka och yoghurt till middag i stället för den planerade kycklingen. Hon bar upp Alexander från källaren och han fick tvätta händerna, men det blev tydligen inte på rätt sätt så då blev han ännu mer arg. Men nu har lugnet lägrat sig över  huset och den ständiga strömmen av "Dumma mamma!" har upphört. Snart läggdags, de här små busarna är ordentligt trötta nu trots att klockan bara är sex.

Premiär för Alexander på skidorna i går, det gick riktigt bra! Så bra att pappa åkte iväg och handlade nya skidor till Maiken idag och Alexander fick ta över hennes gamla, så att vi kunde åka idag också.

Kontraster: för sex dagar sedan badade vi i havet, nu åker vi skidor.

Äntligen framme i Sthlm, 31 timmar efter avfärd från Perth. Tror ni att vår nyinköpta paraplyvagn, som vi köpte i Australien eftersom vår gamla aldrig dök upp efter att den hade försvunnit på utresan, har kommit fram? Icke sa nicke! Ganska osannolikt att två vagnar försvinner på en och samma resa.

Vår otur bara fortsätter. Sanslöst säger mamma och pappa. Nu är det sen ankomst på det flyg som skall ta oss härifrån Zurich till Stockholm, så vi har just nu ingen aning om när vi kommer hem. Vi barn sov bara sex timmar på det tretton timmar långa nattflyget hit (Alexander har t ex varit vaken sedan kl 02 i natt) och våra föräldrar några timmar mindre och sämre, så alla är otroligt trötta nu. Vi stoppar i oss socker i olika former för att vi inte skall somna stående. Åh, vad vi längtar hem nu!

På väg mot Zurich, är förhoppningsvis i Sthlm kl 16 imorgon. Gäsp!

Inte så oväntat, vi är fast igen på vår resa. Den här gången har planet från Singapore till Paris gått sönder och vi vet inte när vi kommer härifrån. Vi skall ALDRIG åka med Air France igen! Att mamma är "hög"-gravid och att vi är två barn har i alla fall fått oss att få gå i någon form av prioritetskö för att få biljetter till annat flyg hem. Och vi får gratis dricka och snacks i en lounge. Men vi är trötta, mycket trötta. Det är nästan midnatt och Maiken har sovit en halvtimme och Alexander en dryg timme mitt på dagen idag. Snart klappar vi nog ihop.