Maiken, Alexander & Astrid

En vecka och en dag. Igår var BVC-sköterskan på hembesök hos oss. Allt verkar vara bra med Astrid. Hon väger fortfarande 3,4kg, det är normalt efter en vecka.

Nu är Astrid nästan fem dygn gammal. Allt fungerar som det ska med henne, hon äter och ibland äter hon för mycket så att hon kräks upp en massa. Hon bajsar och kissar, igår bajsade och kissade hon ner pappa och golvet till Alexanders förtjusning. Idag har vi varit på återbesök med henne för vägning och pku-blodprov. Blodprovet gick väldigt bra, hon rörde inte en min. Hon var nöjd med att få amma. Och hon är tillbaka på födelsevikten, 3,4 kg, efter en liten, liten dipp. Maiken tyckte faktiskt idag att Astrid har fått större huvud. Hittills har Astrid mest sovit och ätit, hon är i stort sett bara vaken när hon ska äta. Hon kan sova ganska långa pass mellan amningarna, nyss vaknade hon efter ett femtimmars sovpass.

På väg hem i bilen. Nu börjar livet!

Aldrig har tiden känts så flyktig som nu när mamma äter frukost i patienthotellets matsal under Astrids andra levnadsmorgon och lite vemodigt avundas en ny liten familj som rullar förbi i rullstol på väg från förlossning till bb.

Maiken och Alexander kom på besök idag här på patienthotellet. De hade med sig presenter till Astrid som de lämnade över till henne innan de ens hade fått av sig  skorna och ytterkläderna. De var väldigt ivriga att få träffa henne. Maiken ville hålla henne och klappa henne, hon upprepade om och om igen: "åh så söt hon är". En stor syster, stolt över SIN lillasyster! Och Alexander blev också väldigt stor helt plötsligt. Han pratade och berättade om ditten och datten. Han vägde helt plötsligt 10 kg mer. Och han hävdade också att han numera är storasyster. I morse hade han sagt till farfar att hans lillasyster heter Emelie, det hade han även sagt på dagis (barnen var där idag). Det är ju klart, den bebis han känner heter ju Emelie. Så när pappa berättade att lillasyster ska heta Astrid blev han arg. "Nej, hon heter Emelie!"  Mamma och Astrid stannar alltså kvar en natt på sjukhuset. Mamma ville det, hon tycker det är skönt att vara kvar i den lilla nyföddhetsbubblan. Men de hade inte kunnat åka hem idag ändå. Astrid hade bajsat i fostervattnet, och när det är mekonium (fosterbajs) i fostervattnet måste bebisen hållas under observation under minst ett dygn för att säkerställa att ingen infektion bryter ut.

Ensam med mamma på hotellet, det ser ut att bli en lugn och skön andra natt utanför mammas mage.

På väg ut på sin första barnvagnstur: Astrid Elin Charlotta Folin!

På väg från förlossningen till patienthotellet där vi ska sova i natt. Maiken och Alexander sover hos farmor och farfar.

Stolta pappa och lillan.

Här är hon, vår nya lilla prinsessa! Född efter ungefär en timme inne på Danderyds förlossning. 3390 gram tung och 50 cm lång, lite mindre än sina syskon.

Mamma försöker ta till vara på varje ledig, ensam sekund nu. Snart är den tiden slut och det kommer finnas en till liten person att ta hand om här hemma. Det är ju härligt men det är ju också härligt att få vara helt ensam. Mamma är lite lustig, hon avundas ofta lite kvinnor som är i den sista delen av graviditeten, den del där hon är nu. Även när hon har en liten bebis. Den där sista tiden kan man njuta av lugnet och ensamheten men man är också så förväntansfull och framtiden är full av överraskningar och hopp. Den där känslan har man aldrig annars. Det gäller att njuta av den känslan när man kan! Nu är det sista gången mamma kan det. Idag njuter hon av morgonsolen, lugnet efter att alla andra har lämnat huset, en kopp the, skorpor, First Aid Kit på radion, fina färgglada vårtulpaner och ett pågående bak av surdegsbröd. Snart ska väskan till bb packas, för det här kanske är sista morgonen hemma som tvåbarnsmamma?

Har den sjunkit ner något tro? När mamma var hos barnmorskan i fredags visade det sig att bebisen fortfarande ligger högt i livmodern, bebisens nederst placerade kroppsdel var rörlig. Helst borde den vara ruckbar, eller kanske allra helst vara fixerad, nu. Barnmorskan (Eva, som har tagit hand om både Maiken och Alexander i mammas mage) var tvungen att kolla att det verkligen var huvudet som ligger neråt. Det var det, som tur är! Idag är det tre dagar kvar och mamma har äntligen kunnat äta, den senaste magsjukan satte ju stopp för ätandet i nästan tre dagar. När äntligen lite energi har landat i kroppen har bebisen också verkat vakna till liv ordentligt. För under kvällen idag har den levt rövare i magen. Kanske har den börjat sin färd neråt?

Natten till måndagen blev en historisk natt. Vi sov båda två i våra egna sängar HELA natten. Mamma vaknade av att hon hörde oss säga "gomorron" till varandra i vårt eget rum. Sedan gick vi in till mamma och pappa och frågade det som vi brukar göra varje morgon: "E de morron nu?". Då brukar klockan vara 06, plus/minus någon halvtimme, så det brukar vara morgon ( beroende på hur trötta våra föräldrar är). Det var skönt för mamma och pappa att de fick sova ifred hela natten. Pappa hade varit på killfest på lördagskvällen och kom inte hem förrän 03:30, så han var lite trött. Och mamma hade varit sjuk under helgen,  på lördagen fick hon feber och någon form av magsjuka som gjorde att hon inte kunde äta, så hon var också trött.  Anledningen till att Alexander sov i sin säng var förmodligen att han också höll på att bli sjuk. När pappa skulle lämna honom på dagis på måndagen så fick de vända i dörren, Alexander var inte alls sig lik och pappa tyckte att han såg dimmig ut i ögonen. När de kom hem igen visade det sig att Alexander hade feber, hostig och snorig hade han varit hela helgen. Pappa fick stanna hemma från jobbet på förmiddagen för att ta hand om Alexander, så att mamma kunde få sova eftersom hon fortfarande var sjuk. Och på eftermiddagen hämtade farfar Maiken på dagis så att mamma och Alexander kunde stanna hemma och ta det lugnt. När ska sjukdomarna försvinna? Nu väntar vi bara på vattkopporna, många på dagis har fått det.

Äntligen känns det som vår (trots att det kom snö igår)! Vi sitter i solen , och värmen, och äter korv till lunch.

Idag åt vi frukost på La Petite France, ett jättemysigt och väldigt bra franskt bageri och café på Kungsholmen. Det var mamma som ville dit, hon har längtat dit i flera månader och nu tyckte hon och pappa att det var bäst att passa på medan vi bara är fyra i familjen. Väldigt mysigt ställe med riktigt goda bröd och bakverk, dit åker vi gärna igen. Goda macaronger hade de också!

Gå ut då hönorna! Vi är i Björkan och hönorna vill bara vara inne i sin hönsgård, trist!

På besök hos Karlsson på taket.

Bagare Bengtsson bakar brända bullar. Vi är här med mamma och farmor, är lediga från dagis idag.

Junibacken idag, jag provar livet som prinsessa.

Jag kan räkna nu. Alla siffror i tur och ordning från ett till tolv. Och om jag räknar föremål, t ex i en bok, räknar jag rätt fram till i alla fall fem.

Här är ett favoritställe för Snutten.

Två till nere för räkning, den är aggressiv den här kräksjukan. Maiken insjuknade igår kväll hemma hos farmor och farfar, de var barnvakter igår och mamma och pappa hade tänkt äta middag på restaurang och sedan gå på bio. Men det blev inget med det, mamma kräkte sig genom kvällen i stället. Får se om pappa klarar sig.

Lite tufft för mamma att laga middag idag med en gråtande 15-kiloskille sittande på bebismagen.

Trötta barn idag. Men inga mer kräkattacker sedan i natt, det är bra!

Här mamma, den är till dig! Det är en orm. Och en dinosaurie.

Skaparglädje

Hemma från dagis idag eftersom Alexander hade kräksjuka i natt. Ingen rolig variant han hade, han kräktes ungefär en gång i kvarten mellan klockan åtta och midnatt.

I helgen var mormor och morfar på besök hos oss. Det var ett efterlängtat besök, vi såg fram emot det hela veckan. Det var så kul att träffa dem. I söndags tog vi en promenad till Vällingby och gick på bio, vi såg en film med Långa farbrorn och Spöket Laban.

Kräksjukan har kommit tillbaka igen! Alexander sov inte på dagis idag och grät sig igenom eftermiddagen. Fröknarna trodde det berodde på att han var trött, mamma fick komma och hämta oss lite tidigare. Men efter middagen började kräkningarna komma och nu ligger han på soffan bredvid mamma, utslagen. Kommer bli en tuff natt! Men nu är det inga bekymmer om vem som kan vara hemma med honom från dagis i alla fall.