Maiken, Alexander & Astrid

Idag kl 06:45, Alexander 2 år minus en dag. Pappa rakar sig, mamma duschar och Maiken sover fortfarande i mammas och pappas säng. Alexander är påklädd och har sina lila, glittrande paljettskor på sig. Och dansar till "Manboy" om och om och om igen. Varje gång låten tar slut kommer han in i badrummet och säger "mäboj, dansa mäboj igen!".

Saker som det var tur att mamma och pappa inte visste om innan de fick oss #4: Att det med lite skicklighet tar ca tio minuter att laga en vardagsmiddag men att det sedan alltid tar en halvtimme att plocka bort och städa upp efter middagen.

Saker som det var tur att mamma och pappa inte visste om innan de fick oss #3: Att de inte skulle kunna uppleva en hel, obruten dagisvecka under två månaders tid under höstmånaderna september och oktober pga av våra förkylningar.

Saker som det var tur att mamma och pappa inte visste om innan de fick oss: #2 Att de aldrig skulle få sova ensamma i sin säng utan barn inklämda mellan sig, inte en enda natt så länge barn och föräldrar befinner sig i samma hus.

Saker som det var tur att mamma och pappa inte visste om innan de fick oss: #1 Att den ena föräldern får ägna tio minuter av varje vardag under vinterhalvåret åt att torka, tvätta eller borsta av skitiga ytterkläder och skor.

Suck! Resultatet efter en dag på dagis...

Några minusgrader idag så det blir overallspremiär. Maiken är väldigt nöjd med sin pälsluva. Och Alexander får ha Maikens gamla.

Jag provar jeans med pappa, Maiken är hos Anton och leker.

Idag kom första snön. Mamma och pappa sjöng "Ja, se det snöar" för oss och sedan sjöng Alexander om och om igen: "De nöa, de nöa". Vinterstövlarna på men på resten av kroppen blir det överdragsjacka och byxa och galonställ, våra föräldrar räknar tydligen med att snön försvinner framåt dagen och vår dagisgård blir en gyttjepöl.

Så här ser vårt blivande syskon ut i mammas mage. Fast vi vet inte om att vi ska få en bror/syster ännu, det ska vi snart få reda på.

Titta vad jag kan nu! Har kunnat det i några veckor.

Ännu en vecka med vabbande. Idag är jag med mamma i stället för att vara på dagis, jag hostar lite fortfarande och ville inte gå till dagis idag: "mamma, jag är sjuk".  Jag och mamma sitter på ett café och äter macka, mamma pluggar och jag tittar på film. Sedan ska vi till en skolboksaffär och till ett bibliotek. Jag är pigg och glad, fast ändå "sjuk"!

På väg hem från dagis

På väg till dagis

Desperat toabehov inne i  mataffären idag ledde till att vi fick besöka McD för att kunna kissa. Och det ledde till köp av glass. Men när vi väl satt ner så ville inte Alexander ha glass, han ville hellre ha morötterna som vi hade köpt i affären!

Host, Host, Host! Idag är jag hemma från dagis, har en elak rethosta och näsan rinner. Vilken tur att vi har kvar några av mormors goda muffins som jag kan äta tillsammans med mitt varma honungsvatten.

Igår var det Kanelbullens dag. Det firade vi med att äta var sin efter middagen. Eftersom mamma har lite mycket att göra i skolan så blev det inga hembakade utan vi fick nöja oss med uppvärmda bullar från Gateaux. Mamma hade köpt tre av de sexhundra bullarna som var bakade till vårt lilla kvarterskonditori dagen till ära.

Måndagar=gympa. För närvarande tränar jag och min gympagrupp (där alla är födda samma år som mig) balansgång på bom, att hänga i ringar och på en stång, bygga tak (tar mig upp till handstående mot en ribbstol), hoppa ljushopp från en plint, slå kullerbyttor, köras som en skottkärra, klättra upp  för en ribbstol med en rispåse på huvudet och hoppa kaninhopp över en bänk. Jag har verkligen utvecklats motoriskt sedan i våras, det är tydligen häftigt att se. Jag gillar gympan, det är kul. Mamma tycker också att det är bra att jag får öva på att ta instruktioner och på att lyssna och göra som jag blir tillsagd. Hon säger att om jag inte lyssnar på Per (ledaren) så får vi gå hem, för på gympan är det Per som bestämmer. Konstigt nog så verkar inte alla barn på gympan ha den regeln, till mammas stora besvikelse. Hur som helst, idag sa jag på vägen hem "Jag tycker inte om när någon bestämmer över mig" och sedan frågade jag mamma om och om igen om varför olika människor bestämmer.

Finaste, sötaste, roligaste lilla killen. Som var på middag borta igår och inte kunde somna förrän kl 23:30. Och vaknade 07:15 imorse. Då blir man trött!

Maikens "kompis från förr", Wilma, var på besök hos oss fredag eftermiddag till lördag lunch. Oj vad kul det var. De är så olika men ändå så lika, det skiljer bara tre månader mellan dem men det är 10 kilos viktskillnad och 10 cm i längdskillnad. De har samma hårfärg och samma ögonfärg. Och de leker hur bra som helst tillsammans, båda får faktiskt bestämma lika mycket.