Rapport från vårt nattliga lilla inferno
Alexander: Så här ser våra nätter ut för tillfället:
Jag somnar gott och oftast utan protester med min napp och snuttefilt vid 19:30-tiden. Sedan sover jag utan ett pip. Någon gång mellan 01:30 och 03:00 vaknar jag dock och är väldigt ledsen. Mamma får ta upp mig, sjunga lite för mig och gunga mig lite innan hon kan lägga ner mig igen. Sedan blir jag tyst med napp i munnen och snutefilten nära ansiktet. Men det är ett bedrägligt lugn, för jag kan inte riktigt slappna av och komma till ro, utan snyftar och drar i snuttefilten. Sedan vaknar jag igen och skriker efter tre till sju minuter. Mamma får då komma in i rummet igen, lägga mig ner (för jag har satt mig eller ställt mig upp) och sätta i nappen och jag tystnar. Ibland tar pappa över för att mamma inte orkar. Men det gillar jag inte, utan protesterar vilt, och mamma får ta över igen.
Så här håller jag på i minst en och en halv timme, vilket innebär att jag och mamma är vakna i stort sett hela den här tiden. Samtidigt brukar Maiken vakna (inte pga av mina skrik) och vill komma över till mammas och pappas säng och sova. Eftersom det inte funkar med två vakna barn som skriker ikapp så får hon göra det. Och då störs även pappas nattsömn. Jag kommer till slut till ro ett litet tag men vaknar igen vid 05-tiden för att jag är hungrig och då är det dags attt ge mig mat. Efter lite amning somnar jag oftast om i någon halvimme till timme men sedan är det dags att stiga upp för dagen tycker jag. Så här har det varit i fem nätter nu och mamma säger att hon håller på att bli galen. Hon längtar efter en natt utan mig, säger hon. Hon fattar inte hur jag orkar. Hon tar en liten tupplur på dagarna om hon kan och dricker kaffelatte för att hålla sig vaken. Jag tycker att hon borde lägga sig samtidgt som mig på kvällarna, klockan åtta, då borde hon orka! Men hon säger att jag skall sluta amma snart, att det kanske kan göra att jag sover bättre om nätterna. Men det tror jag inte på, det vill jag inte, då kommer jag protestera så mycket jag kan. Jag vill ha mitt bröst att suga på när jag är som mest ledsen och hungrig!
Nej, nu skall mamma sova igen för nu har jag varit tyst i hela femton minuter så nu kanske jag har kommit till ro. Jag laddar inför amningen vid klockan fem, om knappt fyrtio minuter.
Jag somnar gott och oftast utan protester med min napp och snuttefilt vid 19:30-tiden. Sedan sover jag utan ett pip. Någon gång mellan 01:30 och 03:00 vaknar jag dock och är väldigt ledsen. Mamma får ta upp mig, sjunga lite för mig och gunga mig lite innan hon kan lägga ner mig igen. Sedan blir jag tyst med napp i munnen och snutefilten nära ansiktet. Men det är ett bedrägligt lugn, för jag kan inte riktigt slappna av och komma till ro, utan snyftar och drar i snuttefilten. Sedan vaknar jag igen och skriker efter tre till sju minuter. Mamma får då komma in i rummet igen, lägga mig ner (för jag har satt mig eller ställt mig upp) och sätta i nappen och jag tystnar. Ibland tar pappa över för att mamma inte orkar. Men det gillar jag inte, utan protesterar vilt, och mamma får ta över igen.
Så här håller jag på i minst en och en halv timme, vilket innebär att jag och mamma är vakna i stort sett hela den här tiden. Samtidigt brukar Maiken vakna (inte pga av mina skrik) och vill komma över till mammas och pappas säng och sova. Eftersom det inte funkar med två vakna barn som skriker ikapp så får hon göra det. Och då störs även pappas nattsömn. Jag kommer till slut till ro ett litet tag men vaknar igen vid 05-tiden för att jag är hungrig och då är det dags attt ge mig mat. Efter lite amning somnar jag oftast om i någon halvimme till timme men sedan är det dags att stiga upp för dagen tycker jag. Så här har det varit i fem nätter nu och mamma säger att hon håller på att bli galen. Hon längtar efter en natt utan mig, säger hon. Hon fattar inte hur jag orkar. Hon tar en liten tupplur på dagarna om hon kan och dricker kaffelatte för att hålla sig vaken. Jag tycker att hon borde lägga sig samtidgt som mig på kvällarna, klockan åtta, då borde hon orka! Men hon säger att jag skall sluta amma snart, att det kanske kan göra att jag sover bättre om nätterna. Men det tror jag inte på, det vill jag inte, då kommer jag protestera så mycket jag kan. Jag vill ha mitt bröst att suga på när jag är som mest ledsen och hungrig!
Nej, nu skall mamma sova igen för nu har jag varit tyst i hela femton minuter så nu kanske jag har kommit till ro. Jag laddar inför amningen vid klockan fem, om knappt fyrtio minuter.
Kommentarer
Trackback
