När jag ska äta frukost så går det ibland ...
När jag ska äta frukost så går det ibland inte många minuter innan jag säger "itta mammas nä, itta mammas nä!". Sedan sitter jag där en stund innan jag säger "itta Maiten tol, itta Maiten tol!". Då vill jag sitta bredvid Maiken på hennes stol och så sitter vi och tittar på hennes underlägg och pratar om djuren som finns på det. Jag pratar ganska mycket i allmänhet nu. Kanske inte så tydligt men jag kan många ord och jag kan sätta ihop meningar så att jag gör mig förstådd. Igår blev det en mening med fem ord. Jag kan även uttrycka känslor, det är användbart. Såsom "ja fyser" (fryser) och "ja vill inte". I många ord utelämnar jag de hårda konsonanterna i början av ordet. Som tex "happa", det är pappa. Och så kan jag det mesta själv nu också: "an sälv!".
